Weehey... firmafest!

Till helgen är det dags för Cykelsveriges firmafest, Svenska Cykeldagarna. Gjorde sällskap med Långloppscupsgeneralen Lasse Strand ned till Jönköping och vi hade mycket att prata om, så resan ner gick i ett huj. Vem visste t.ex. att Lasse egentligen är träslöjdslärare...?

Den här tillställningen brukar vara ett fantastiskt tillfälle att umgås med människor under lite mer avspända förhållanden, folk jag i vanliga fall bara träffar när jag är iförd tights, är andfådd, har horn i pannan och en cykel mellan benen.

Den här gången har jag även en officiell funktion. Ska sköta Cykeltidningen Kadens monter tillsammans med deras prylbloggare Daniel Rytz. Hoppas dock kunna smita ifrån några gånger under helgen för att mingla lite och även gå på cykelförbundets elitträff där den engelska "mångidrottstränaren" Steve Benton ska föreläsa. Killen är tränare för racerförare, simmare, gymnaster och cyklister, och pysslar alltså med sådant som jag själv hoppas ägna mig åt efter cykelkarriären.

Nu ska jag och Daniel iväg och bygga ihop montern...

Sportlov

Pratade med Vasaloppsspecialisten Jerry Ahrlin igår. Till min stora glädje kunde han avliva myten om att han och den andra "stakmaskinen" Oskar Svärd INTE klarar över 200 repetitioner i den s.k. brutalbänken. Gudskelov!



Råkade även på en gammal bekant i mitt iTunes-arkiv igår, den svenska black metal gruppen "Sportlov". De har släppt två album: "Offerblod i Vallabod" och "Snöbollskrieg" som innehåller klassika låttittlar som "Lady Magda", "Dimma över Mångsbodarna", "Svart pist", "Bloddopad av Satan" och förstås min favorit "Bränn Holmenkollen (Behåll Lugnet). Inte för att de är särskilt bra, nästan lite komiska, men nu när skidsäsongen just har startat lite försiktigt känns de ändå helt rätt... i lagom dos!

Sova sova säng säng säng

Det sägs att det tar ungefär en dag per timmes dygnsförskjutning att anpassa sig till en ny tidszon. Tills dess är man alltså "jetlaggad". Det är 6 timmars tidsskillnad till New York där vi var sist på resan. Dessvärre envisades vi med att vara uppe till småtimmarna, så den faktiska skillnaden är nog runt 10 timmar. Nu är det 10 dagar sen vi kom hem, men jag vaknar fortfarande mitt på natten och har svårt att somna om. Tycker mig dock skönja att det går åt rätt håll!

Sömnens inverkan på prestationsförmågan är relativt väl undersökt. Kan visserligen knappast säga att jag är särskilt insatt i området. En intressant observation jag själv gjort under åren är att en natts dålig sömn inte verkar påverka min prestationsförmåga som cyklist negativt. Snarare tvärt om faktiskt, några av de bästa loppen jag gjort under åren har varit efter en natt där jag legat och "vändit och vridit" på mig eller t.o.m. varit ute på galej :-)

På resan väntade jag mig att någon skulle vara dum nog att glömma bort tidsskillanden och ringa och väcka mig någon natt. Ingen gjorde detta misstag. Fem dagar efter att vi kommit hem ringde jag till Jocke som var däröver för att köra Ironman Florida, gissa om jag ringde och väckte honom kl. 03:45...?

Mastodontsfilms-Mats

Nyss hemkommen efter att ha sett filmen 2012 på bio. Det den här rullen saknar i regi tar den igen så det smäller om det när det gäller specialeffekter. Se den på bio, den här filmen lever till 100% på sitt verklighetstrogna återskapande av ofattbara och mäktiga scenarios. Det Lance Armstrong gjort för proffscykling, The Beatles gjort för modern popmusik och iPhonen gjort för modern kommunikation, gör 2012 för katastroffilmsgenren... tar det hela till en helt ny nivå!



Inte nog med att den får alla tidigare katastrof-filmer att verka patetiska, med sina 2 timmar och 38 minuter kvalar den även in som "mastodontfilm" :-)

Höstdimma

Säg vad man vill om det trista novemberväder vi har här i Sverige, men det är något rofyllt, mysigt och ombonat med att vara ute cykla när det är några plusgrader och disigt :-)

Matrecension

Jag älskar mat, både när det gäller kvalité och kvantitet, en passion jag delade med båda mina medresenärer. Under USA-resan passade vi naturligtvis på att göra lite kvasi-vetenskaplig och ytterst subjektiv "matforskning". Jag tycker att USA generellt sett har sämre gastronomiskt rykte än de förtjänar, det är få länder som erbjuder en sådan bredd på matutbudet. Visst det finns massor med ruskigt kass mat, både nyttighets- och smakmässigt, men det finns lika många pärlor om man bara letar lite.

Vi koncentrerade oss på snabbmat, mexikanskt och hamburgare. Detta var mest praktiskt eftersom 1) detta oftast är relativt billigt (vilket är bra när man ska äta ute alla måltider under en månad), 2) vi var oerfarna men lite nyfikna på det mexikanska köket och 3) jakten på den fulländade hamburgare är i princip lika prestigefylld som jakten på den heliga gralen (vissa anser att de är en och samma sak).

Att vi ideligen "våldsförde" oss på våra matsmältningssystem med stora mängder mat väntades ge märkbart utslag på vågen. Kroppsvikten är ju ett ständigt samtalsämne bland uthållighetsidrottare. Direkt när jag kom hem vägde jag mig och konstaterade nästan fem kilos viktökning, men det verkar ha varit en del "resevikt" eftersom det nu stabiliserat sig kring 2-3kg.

Nedan är våra, som sagt synnerligen subjektiva, forskningsresultat...

Snabbmatstoppen:


1. Carl's Jr
2. In-N-Out Burger
3. Panda Express
4. Jack-in-the-Box
5. Quinto's
6. Baja Fresh
7. Wendy's
8. Denny´s
9. Burger King
10. Taco Bell

Följande ställen kunde ev. fått vara med på listan, men bedömdes inte som rena snabbmatskedjor: Applebee's, Sbarro (sämst på hela resan), Sonic och Ihop.

När det gäller den mexikanska maten är det egentligen bara två ställen som förtjänar att tas upp, Wahoo's i La Jolla (uttalas La Hoja), men framförallt Cotija's i Santee. Vi var tvungna att göra två besök på Cotija's, det var bara så j***a gott!


Resans bästa burgare kom naturligtvis från "icke snabbmatskedjor". Östkusten påstår sig vara burgarmästarna #1 och 4 av 5 restauranger på CNN's top 5 över USA bästa burgare kommer från östkusten. Den enda av de top 5 som vi besökte ligger på västkusten och toppar min lista, nämligen Hodad's i Ocean Beach i San Diego. Kvalitetskött, rejält tilltagna skivor bacon och två tjocka skivor bifftomat var det som fällde avgörandet.


Även om Hodad's var bäst så anser jag att följande ställen förtjänar ett besök om ni, kära bloggläsare, skulle ha vägarna förbi där någon gång.

Corner Bistro i Greenwich Village i New York, New York
Oscar's Café i Springdale, Utah vid Zion National Park
Joy Burger i South Harlem i New York, New York
Hulas Island Grill & Tiki Room i Monterey, California (som jag själv blev tipsad om av en bloggläsare)

Las Vegas är ju kända för sina många bufféer och självklart satsade vi på en "all you can eat all day"-buffé på vårt hotell "The Excalibur". Den innehöll de klassiska köken (mexikanskt, kinesiskt, italienskt, sushi för att nämna några) och var sådär lite lagom sunkig med många lite halvdeppiga gäster som tröståt efter att ha spelat bort lite för mycket pengar. Ett stort plus var att man fick ett "åkband" (precis som på tivoli) runt handleden så att de kunde se att man hade betalt och kunde komma och gå som man ville. En liten besvikelse däremot var Hooter's i Las Vegas, för starka och flottiga kycklingklubbor... tur att det var annat som var positivt ;-)

USA-bilder

Nu har jag sorterat lite bland bilderna från resan för dem som vill kolla lite på hur det såg ut där vi drog fram... Bilder från USA-resan!